Övning ger färdighet

Hur svårt kan det va!? Jo, ganska så svårt faktiskt, märkte jag när jag övningskörde med brännstämpeln. Alla bokstäverna ska synas, och de ska inte vara för hårt brända och inte för lite heller. Att stämpla trärent virke jämfört med behandlat visade sig vara väldigt olika också. Men fint blir det.

Att stämpla är ju det sista jag gör när allt annat är klart. Och då har jag bara ett försök på mig. Det går ju inte att göra om. Särskilt svårt är det när ytan inte är helt slät och rak, så jag måste rulla lite med stämpeln. Gammalt trä är förstås ofta ojämnt.

På en inredningsdetalj vill man ju att stämpeln ska vara en dekoration, så det vill till att inte tappa greppet eller plötsligt bli darrhänt. Okej, det är återvunnet trä från väggar och golv i gamla hus, men när jag nu återbrukar det och gör nya unika saker så vill jag så klart ge dem en fin finish.

Sedan numrerar jag också de större produkterna med en brännpenna, så varje bord eller bräde har ett unikt nummer.