Sjölunda Form_Happy Feed05.jpg

Kreativ inredningsfantast med förkärlek för sågspån

Allt började med att min son hittade en flat sten som han ville göra ett bord av. På gården fanns några bjälkar som vi tagit bort när vi byggde om vårt hus. De passade perfekt som underrede, och med vit lasyr fick bordet en fin finish. Placeringen blev självklar mellan två moderna fåtöljer i en nybyggd ljus lägenhet.

Bordet var en 50-årspresent och alla gäster blev stormförtjusta. Där föddes idén till att tillverka fler på samma tema. Men av rivningsvirke och sten kan man göra så mycket mer.

Att jobba med trä är ju fantastiskt, och att kombinera det med skiffer är en utmaning.

 

 Det känns bra att använda rivningsvirke. Plank och stockar som tjänstgjort i väggar och golv får på det viset ett nytt liv. Samtidigt gör man miljön och sitt eget samvete en tjänst.

 
Grafik+Sjo%CC%88lunda+fom+tra%CC%88+1.jpg
 

Skaparbehov

Jag har alltid haft ett behov av att skapa något. Det har handlat om akvarell, tyger, pyssel och dekorationer. När jag började med trä kände jag mig liksom lite modig, sånt hade jag ju aldrig gjort förut. Det var så roligt att lära sig något nytt. Jag som aldrig använt maskiner har blivit riktigt bra kompis med kapsåg och pelarborrmaskin.

Omväxling

Några produkter återkommer jag till, men då och då får jag lust att prova en ny design. Mycket beror på vilket trä jag hittar och vad jag tycker det passar till. Den första tiden höll jag mig till ljusa toner, med tiden har mer brunt tagit plats. Lite svart hälsar också på ibland. Och det är roligt att jobba med små saker ibland som omväxling till det tunga rustika.

Journalist

Ja, just det – jag är frilansjournalist också. Att kombinera prata-läsa-skriva-jobbet med såga-slipa-måla-jobbet är alldeles utmärkt. Jag gillar uttrycket ”omväxling förnöjer”, eftersom jag är en sån som tröttnar rätt fort. Ibland gör jag inredningsreportage, men i huvudsak jobbar jag åt en tidning som står på kristen grund. För där står jag också.

 
 
 
Sjölunda form grön.png
 

Som liten älskade jag att vara med pappa vid snickarbänken. Doften är underbar. Och jag tyckte hyvelspånen var så vackra. Pappa lärde mig använda stämjärnet och svängborren. Men så mycket mer blev det inte. Hade han varit kvar på jorden nu så hade han säkert varit nöjd att få se vad jag åstadkommer i Sjölunda form.

Skifferstenen jag använder är ljus och glimrande. Den kommer från Glava i norra Värmland. Så fort skiffer kom på tal brukade pappa nämna den som något alldeles extra. Och jag tycker han hade rätt.