Att återanvända känns så rätt

Nu letar jag rivningsvirke. För varför ska man inte ta vara på det som redan finns? Gamla plank är ju så vackra. Och det ger rent samvete.

Jag gillar överlag gamla grejer. Numera är second hand, återbruk och loppisprylar helt normalt. Men jag minns hur min kompis Eva och jag åkte in till Örebro och sökte upp stadens enda andrahandsaffär, nästan lite i smyg. Det var liksom inte helt okej 1980 att köpa sånt som andra hade rensat bort. Jag har fortfarande kvar någon duk, en skål och några glasburkar sedan dess. Vi kom ju på också att det fanns lite annorlunda prylar på Militärens överskottsbolag. Där hittade jag band annat en ask av läder som jag sedan dess haft sytillbehör i.

När Pia Gyllin var hos mig och fotograferade till den här hemsidan skulle jag ju pimpa mina olika bräden med fina saker. ”Ta någonting mer modernt” sa hon när jag kom med mina prylar från förr. Då insåg jag att jag har nästan ingenting nytillverkat hemma.

Att återanvända begagnat tycker jag dessutom passar fint in bland mina bräden av olika slag. För de är ju gjorda av gammalt trä, rivningsvirke och brädor som haft ett tidigare liv. Återbruk rakt igenom - som blir helt unikt.

Dessutom har jag lärt mig att (nästan) allt man eldar släpper ut koldioxid – inte bra för klimatet. Träd binder koldioxid när de växer, kolet finns kvar när virket är sågat och använt. Och om jag då återanvänder det istället för att elda upp det – ja då binder vi ju kolet ännu en tid istället för att släppa ut det i atmosfären. Fin känsla!